Här startar man upp en ny blogg som man tänker att man ska uppdatera ofta och så blir det precis som alla andra gånger. Jag skyller på att jag har en livskris. Eller kanske inte, men otroligt mycket har ju hänt sedan jag startade den här bloggen. Först hade jag helt enkelt inte tid för det var en knapp månad kvar till studenten och prov skulle skrivas, rapporter skulle lämnas in och mössor skulle provas. Sedan var den stora dagen här och jag måste säga att det var en av de absolut roligaste dagarna i mitt liv. Aldrig har jag vaknat så pigg klockan fem. Aldrig har jag varit salongsberusad och glad på en spårvagn klockan åtta på väg till skolan. Aldrig har jag varit så nervös som sekunderna innan Schillerskas portar öppnades och vi rusade ut på podiet och hoppade, skrek, dansade och sjöng i en minut av ren jävla eufori. Aldrig har jag haft så roligt som de nästan två timmar då vi åkte runt i Göteborg på ett flak och dansade och drack till dålig musik. Aldrig har jag varit så ful och svettig men brytt mig så lite om den saken. 

bilder lånade (läs: stulna) av bästa MAX

 

Dagen efter var vemodig och sedan var det bara massa saker som hände hela tiden. Fram till midsommar hade jag nog inte en enda dag där jag bara satt hemma och gjorde ingenting. Vettiga saker, som att söka jobb och så, har jag inte ägnat mig så mycket av. Men upptagen har jag varit. Nu är jag inte så upptagen längre och mår mest åt helvete och har framtidsångest, men det är en annan historia som kanske får ett eget inlägg. PUSS