Hade en så jävla härlig dag igår i det underbara vädret. Åkte med min kära svärmor till stallet och red ut i en timme utan jacka, mmm. Såg dessutom två FALKAR! Jag som fullkomligt älskar rovfåglar blev alldeles till mig. 

 

 

Hej hej hej hemsk mycket hej! Jag är så otroligt uttråkad då jag har jobbat EN dag på 2 veckor på grund av någon mystisk sjukdom. Vägrar dock gå till läkaren igen för de vet ju ändå inte vad som är fel... 

Nåväl! Idag har jag i alla fall mått någorlunda bra sedan lunchtid och jag och Viktor rörde ihop en smaskig middag som jag tänkte dela med mig av, som den hemmafru jag numera är. 

 

Du behöver: 

2 morötter 

1/4 vitkål 

1 chillifrukt 

1 charlottenlök

2 vitlöksklyftor

ca 200-250g skalade räkor 

krossade jordnötter 

3 "buntar" äggnudlar 

till smaksättning använde vi curry, sesamolja och soja. 

 

Hacka chilli och lök i små bitar och fräs på hög värme med curry och pressad vitlök. Skiva eller riv morötterna och kålen och släng ner i pannan när löken osv har fått färg. Sänk värmen ca två steg. Skvätt ner några droppar sesamolja, snåla icke. Koka upp vatten. Använd en mortel och krossa/mosa en-två nävar jordnötter. Lägg nudlarna i vattnet. Tillsätt räkorna i stekpannan. Häll av nudlarna och lägg dem i stekpannan tillsammans med jordnötterna, skvätt på lite soja och rör om. Servera. Ät. Njut. 

Byt ut räkorna mot tofu eller ta helt enkelt bort dem för veg! Tillsätt chilliolja under tillagningen om du vill ha det starkt. 

 

Första gången i mitt liv jag skriver ner och delar med mig av något jag bara rört ihop. (Denna gång med hjälp av Viktor) Det kanske man borde göra oftare? 

 

tack och hej

 

 

Skolkade från min föreläsning idag. Den var två timmar lång och det var det enda jag hade att göra på hela dagen. Eller ja, skolkade och skolkade, vakande med en horribel huvudväk och något som kändes som feber, men ändå. 

Är helt omotiverad, oinspirerad och ständigt trött. Har någon äcklig rastlöshet i kroppen hela tiden men vet ändå inte vad jag vill göra. Inte för dagen och inte med mitt liv. Att läsa en kurs som jag inte vet vad jag ska ta mig till med gör bara saken värre. Väntar just nu på att hemtentan ska publiceras och när den är inlämnad är det över. 

 

Då kanske det är dags att plocka fram kameran på riktigt igen och ta kort på något annat än min majestätiska katt och min smaskiga lunch...

 

 

Om det ens är någon som läser den här bloggen så är den eller de personerna antagligen väldigt väl medvetna om att jag har varit tillsammans med min pojkvän sen året vi fyllde 16 år. Den senare halvan av dessa år har jag (och säkerligen han också) ofta fått höra saker som "men blir det inte tråkigt att ha sex med samma person hela tiden?" "gud vad mycket du måste missa!" "då kan du ju inte åka ut och resa" "när man är x år ska man ju knulla runt och ha kul" "vad synd att ni inte träffades tidigare i livet" OCH SÅ VIDARE! 

 

Missförstå mig rätt, jag är ganska trött på den heteronormativa monogamihetsen som råder här (och kanske mest i USA och hur mycket populärkultur som produceras där konsumerar vi inte varje dag?). Men jag är väldigt lycklig med Viktor, och under dessa ca fyra och ett halvt åren har jag utvecklats så otroligt mycket som person. Jag har börjat gymnasiet, hoppat av gymnasiet, börjat gymnasiet igen, träffat x antal nya vänner, förlorat andra vänner, hatat mig själv, älskat mig själv, förändrats otroligt mycket, blivit mer och mer övertygad i min feminism, blivit mycket tryggare i mig själv (även om jag fortfarande kan vara ett nervvrak ibland), utvecklats intellektuellt, politiskt, personligt och till och med sexuellt ÄVEN om jag bara knullar med samma person hela tiden, tagit studenten som var den lyckligaste jävla dagen i livet, börjat på universitet, träffat så otroligt mycket människor och så vidare och så vidare. Mycket av detta helt utan Viktors inblandnig. Jag har aldrig känt att han håller mig tillbaka, snarare tvärtom. Han uppmuntrar mig att hitta på nya saker, träffa på nya människor och ha kul. 

 

Jag har tidigare varit tillsammans med någon som höll mig tillbaka, som hindrade mig från att göra saker jag ville, från att utforska mig själv, att träffa nya människor och att ha kul utan honom. Det jag har nu är raka motsatsen.

 

Nu har jag till skillnad från många andra turen att ha en pojkvän som respekterar mig och min individualitet, som är världens snällaste jävla människa, som inte bombar min telefon med sms eller dyker upp när jag är ute och har kul med MINA vänner. Som gärna hittar på saker utan mig och som gärna ser mig hitta på saker utan honom, likaväl som att hitta på saker tillsammans.  Som jag har sett utvecklas och växa minst lika mycket som jag som person under den långa tid vi varit tillsammans. Mycket mer än många andra människor vi gick i högstadiet med, människor som varit singlar större delen av tiden. Jag har ett liv utanför vårt förhållande, Viktor är inte hela min värld även om han betyder otroligt mycket. Jag känner inte att jag missar massa roliga saker på grund av honom, jag vill inte resa jorden runt ensam, jag har aldrig velat det och skulle jag helt plötsligt få lust att göra så det så kan jag göra det även om jag har ett förhållande.  

 

Skulle jag känna att mitt förhållande bromsar mig eller att det gör mer skada än nytta så är det väl bara för mig att göra slut (och likadant för Viktor såklart). Jag förväntar mig inte att det ska hålla hela livet, även det såklart skulle vara fint och så. Men tar det slut så tar det slut, och så länge jag är lycklig och inte känner mig instängd så skulle det vara så jävla skönt om jag kunde få vara det ifred utan att en massa utomstående människor talar om för mig att det är fel. Det var inte som att jag planerade att hitta en så jävla bra partner när jag var 16, men nu råkade jag göra det och det känns jävligt bra. 

 

TACK Å HAJ 

Här startar man upp en ny blogg som man tänker att man ska uppdatera ofta och så blir det precis som alla andra gånger. Jag skyller på att jag har en livskris. Eller kanske inte, men otroligt mycket har ju hänt sedan jag startade den här bloggen. Först hade jag helt enkelt inte tid för det var en knapp månad kvar till studenten och prov skulle skrivas, rapporter skulle lämnas in och mössor skulle provas. Sedan var den stora dagen här och jag måste säga att det var en av de absolut roligaste dagarna i mitt liv. Aldrig har jag vaknat så pigg klockan fem. Aldrig har jag varit salongsberusad och glad på en spårvagn klockan åtta på väg till skolan. Aldrig har jag varit så nervös som sekunderna innan Schillerskas portar öppnades och vi rusade ut på podiet och hoppade, skrek, dansade och sjöng i en minut av ren jävla eufori. Aldrig har jag haft så roligt som de nästan två timmar då vi åkte runt i Göteborg på ett flak och dansade och drack till dålig musik. Aldrig har jag varit så ful och svettig men brytt mig så lite om den saken. 

bilder lånade (läs: stulna) av bästa MAX

 

Dagen efter var vemodig och sedan var det bara massa saker som hände hela tiden. Fram till midsommar hade jag nog inte en enda dag där jag bara satt hemma och gjorde ingenting. Vettiga saker, som att söka jobb och så, har jag inte ägnat mig så mycket av. Men upptagen har jag varit. Nu är jag inte så upptagen längre och mår mest åt helvete och har framtidsångest, men det är en annan historia som kanske får ett eget inlägg. PUSS